Har en bitande känsla i magen, känns som att för tillfället så går inte allt min väg, situationer och tillfälligheter som jag lyckas missa och därmed försvinner dom. Saker som man tänker om bara den lilla detaljen hänt annorlunda så skulle det ha blivit så mycket bättre. Det är farligt att tänka tillbaka för mycket, man ska satsa på nuet och hålla tummarna för att nästa grej går rätt. Men känns inte det lite deprimerande? Att man verkligen inte har någon kontroll själv över vad som händer? Att man egentligen inte har så mycket att tycka till om? Har inte bestämt mig vad jag tror egentligen. Kanske ödet finns eller så är det bara en dålig ursäkt när allt inte går ens väg.


weheartit